Biografi av Ingrid Laskó.

Kap 1 – 7.

Kapitel 1.

Ett av mina allra första minnen är från ett snöfall. Det har börjat snöa ute. Någon av mina föräldrar bär mig på sin arm ut på balkongen, och tar en orange plastbalja med sig. 

Jag är runt ett år gammal.

Jag minns den orangea plastbaljan ännu idag, 60 år senare. 

Mamma eller pappa håller plastbaljan utanför räcket på balkongen så att snöflingor kan landa i den. 

Och visar mig snöflingorna.

Kapitel 2.

Att ge den där flickan en röst.

Vem lyssnade på henne? Vem pratade med henne?

Vem älskade henne? Vem kramade henne? Vem gjorde henne glad? 
Vem gjorde rent det sönderslagna, blödande knäet efter att hon ramlat?
Vem tröstade henne när hon hade mardrömmar?
Fanns det någon som förstod henne? 

Den där flickan är jag. Det är inte lätt för mig att pussla ihop mig. Vem är hon? Vem var, hon? Vem är jag? Hur blev jag jag? När blev jag jag?

Foton. När jag tittar på foton på mig där jag är baby och barn, tänker jag. Vilken söt unge. Jag tittar på bilden. Och tänker – det där är jag. På samma gång – är det där verkligen jag?

Det är svårt för mig att pussla ihop det. När vet man att man har lyckats med det?

Uttryck som ”jag måste finna mig själv” har alltid förbryllat mig. Vad menar folk som säger så? Hur menar de? Hur kommer de fram till den där punkten ”Nu har jag hittat mig själv”? De går långa vandringar eller gör andra mer eller mindre märkvärdiga saker för att hitta sig själva. Man hör mest att de ska, hitta sig själva. Man hör sällan något om hur det gick. Hittade någon sig själv högst uppe på toppen av ett högt berg? Förbryllad är ordet.

Att ge den där flickan en röst.

Det är närmast ett uppdrag. När jag börjar detta uppdrag, är jag inte säker på att jag kommer att lyckas. Med att genomföra det.

Jag var 32 år när min mamma dog. 
Det var då jag började leva.
Det var då jag försökte börja leva.

Som sagt. Det är närmast ett uppdrag. När jag börjar detta uppdrag, är jag inte säker på att jag kommer att lyckas.

Men lite svagt, kommer hon att få sin röst hörd. Hoppas du hör den.
Hon kanske blänger lite på dig under lugg medan du läser.

Kapitel 3.

Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är

Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer

Lyckan kommer lyckan går
den Gud älskar lyckan får

Amen.

Kapitel 4.

Året är 1965. Det är dag 16 i månaden mars. Det kan vara vinter, på väg mot vår. Den första mars 1965 var det minus 31 grader i Småland så troligen var det kall vinter även i Dalarna. 

Den 14 januari 1965 föddes det en terrorist, Sjamil Basajev. Thomas Östros, Sarah Jessica Parker, Joanne Kathleen Rowling, Fredrik Reinfeldt, Anders Limpar, Mads Mikkelsen, Ben Stiller – är andra som föddes detta märkvärdiga år.

1965. Det var på den tiden då heltäckningsmattorna i folks vardagsrum var gråa till färgen, snurrfåtöljerna orangea, och när Ivar-hyllor snart började fyllas med prylar.

Alexej Leonov är ryssen som blev den förste i världen att göra en rymdpromenad – på 12 minuter! 

Året är 1965. Det är dag 16 i månaden mars.

På Avesta BB föder en ung kvinna sitt andra barn. Kvinnan är inte tjugo år fyllda ännu. 

En dotter; makarnas andra dotter, som får namnet Ingrid. Mai Ingrid Elisabeth. 

3430 gram. Välskapt. Fem fingrar på varje hand. Fem tår på varje fot.

Journalnummer 139. Rum 3:3. Barn nr 6.

Sjamil Basajev. Thomas Östros. Sarah Jessica Parker. Joanne Kathleen Rowling. Fredrik Reinfeldt. Anders Limpar. Mads Mikkelsen. Ben Stiller.

Och.

Mai Ingrid Elisabeth Johansson.
Fader: Hans Johansson, 27 år.
Moder: Eva Johansson, 19 år. Eva Christina Johansson född Laskó.

Kapitel 5.

Utdrag ur protokoll, fört vid sammanträde med barnavårdsnämnden i Avesta den 31 maj 1967 kl. 15.00 – 17.25.

§ 429

Ordföranden meddelade, dels att fru Eva Kristina Johansson, Åsgatan 10, Avesta, anhållit att barnavårdsnämnden måtte för samhällsvård omhändertaga hennes tre barn Eva Mari Kristina, född den 6/2 1964, Maj Ingrid Elisabet, född den 16/3 1965 och Hans Daniel, född den 2/3 1966, enär hon själv icke hade möjlighet att taga hand om barnen, dels att ordföranden i anledning härav omhändertagit barnen för samhällsvård enligt 31 § 2 st. barnavårdslagen den 26 innevarande maj, dels att han utfärdat ansvarsförbindelse för vårdkostnaden för barnen å Folkärna barnhem fr.o.m den 5 nästkommande juni, då barnen skulle överföras dit.

Barnavårdsnämnden beslöt godkänna ordförandens åtgärder. Vidare beslöt nämnden att allmänna barnbidraget för barnen skulle fr.o.m 3 kvartalet 1967 utbetalas till nämnden.

Ändring i detta beslut vad det avser omhändertagande för samhällsvård kan sökas hos Länsstyrelsen i Kopparbergs län genom besvär, vilka skola ha inkommit till Länsstyrelsen inom tre veckor från det klaganden erhållit del av beslutet.

Som ovan.

In fidem…

Kapitel 6.

Två timmar och tjugofem minuter. 

Mötets längd för barnavårdsnämnden att ta ett beslut angående makarna Hans och Eva Johanssons anhållan om att barnavårdsnämnden skulle omhändertaga deras tre barn för samhällsvård.

Från klockan 15:00 till klockan 17:25.

Kapitel 7.

Den 26 maj 1967 omhändertager barnavårdsnämnden i Avesta kommun tre små barn. För samhällsvård.

Eva Mari Christina, tre år och tre månader gammal.
Maj Ingrid Elisabet, två år och två månader gammal.
Hans Daniel, ett år och två månader gammal.

Allt enligt föräldrarna Hans och Eva Johanssons egen anhållan till barnavårdsnämnden.
Den 26 maj 1967 omhändertas tre små barn av barnavårdsnämnden i Avesta.

Hur gick omhändertagandet till? 

Bilden: en treåring, en tvååring och en ettåring hämtas i sitt hem och överlämnas till främmande personer från barnavårdsnämnden. 

Hur gick omhändertagandet till? 
Hur gick överlämnandet till? 
Att hämta tre små barn?